Krönika – Anna Bertills: att våga tro på landsbygden och att agera som att förändringen vore konstant

För förändringen är verklig. Färre gårdar producerar mer mat än tidigare. Strukturen i jordbruket förändras, marknaderna blir mer globala och kraven från samhället växer. Samtidigt är det inte bara produktionen som förändras, också organisationerna runt näringar måste fundera på sin roll och hur man kan betjäna området på bästa sätt. 

I Danmark är i dag bara omkring två procent av befolkningen jordbrukare. Där har man under årens lopp gjort stora organisationsförändringar för att stärka inflytandet, professionalisera arbetet och tydligare fokusera på marknaden. Bakgrunden är enkel: när näringen blir färre i antal måste den vara desto starkare i sitt genomslag.

För oss i Finland, och i det finlandssvenska jordbruket, är det värdefullt att följa med hur andra gör. De nordiska länderna delar många förutsättningar: klimat, strukturutveckling och ett starkt samhällsintresse kring hållbar matproduktion. Därför kan också lärdomarna vara gemensamma. Just nu är också allt kring beredskapsarbete i fokus, även det som det nordiska samarbetet kan ge där. 

När vi ser på SLF:s roll i dag står verksamheten tydligt på tre ben: rådgivningen, FS4H och landsbygdsutvecklingen. Rådgivningen stöder företagaren i beslut, utveckling och vardagliga utmaningar. FS4H arbetar med barn och unga och väcker intresse för landsbygden och de gröna näringarna hos nästa generation. Landsbygdsutvecklingen ser till att våra bygder fortsätter vara levande och att företagandet har förutsättningar att växa.

Tillsammans bildar de en helhet. En organisation som både stödjer, bevakar och utvecklar.

Men i en värld som förändras snabbt behövs också stark omvärldsanalys. Vi behöver förstå vart jord- och skogsbruket är på väg, hur marknaderna utvecklas och vilka strukturer som krävs för att våra medlemmar ska ha bästa möjliga förutsättningar.

Den finländska landsbygdspolitiska redogörelsen lyfter just detta: att landsbygden inte är ett problem som ska hanteras, utan en resurs som ska utvecklas. Den påminner oss om vikten av att våga tro på landsbygden, på dess företagare, dess människor och dess möjligheter. Samverkan, medlemsnytta och omvärldsanalys diskuteras allt mer. Nya initiativ växer fram, och nya aktörer organiserar sig.

Det är naturligt. När en sektor förändras gör också organisationerna det.

Utmaningarna är dessutom tydliga. Prognoser pekar på att upp till en tredjedel av dagens jordbrukare kan lämna näringen fram till 2032. Samtidigt är antalet skogsägare stabilt, och skogsfrågorna blir allt viktigare. Jord- och skogsbrukets frågor flätas allt tätare samman.

Därför är det viktigare än någonsin att organisationerna fortsätter vara  starka, relevanta och framåtblickande.